söndag 20 maj 2007

Rickard III på Stockholms Stadsteater

Programmet till föreställningen var ovanligt faktabaserat, för att vara på teater, och historien bakom Rosornas krig kan vara bra att kunna om man vill förstå Shakespeares Rickard III, oavsett uppsättning. På Stadsteatern är uppsättningen sparsmakad när det gäller scenografi, ljussättning, rekvisita och med tidsenlig kostym, med moderna inslag som jeansjackor m m. Den använda översättningen gjorde det lätt att följa manus, och, trots alla olika namn och att samma skådespelerska hade flera roller, hänga med i konspirationsteorierna (i alla fall i slutet av första akten och i andra). Alla roller spelades av kvinnor, vilket ibland försökte döljas med mask och kostym, och ibland lämnades därhän och upptill betraktaren att bestämma om det var viktigt eller inte. Bra skådespeleri och regi, som levandegjorde texten på ett sätt som inte alla Shakespeare-uppsättningar lyckas med.

1 kommentar:

Sofia sa...

Rickard III är ett traditionellt Shakespeare-drama, men att samtliga roller spelas av kvinnor tycker jag är ett roligt grepp. Det är många rollfigurer att hålla reda på (särskilt om man inte är så påläst på engelsk historia), men efter en bit in i första akten klarnar sammanhangen och liksom i alla Shakespeares dramer är manfallet stort, så i andra akten är det inte så många personer kvar att hålla reda på. Skådespeleriet är mycket bra överlag. Jag tycker att skådespelarna lyckas riktigt bra med att leverera Shakespeares inte alltid helt lätta text, delvis på vers, på ett levande och naturligt sätt. Gunilla Röör gestaltar en ganska vidrig Rickard III, hon är nog den som är mest teatralisk i sitt utspel, men det är effektfullt och en bra kontrast till de övriga skådespelarnas naturliga sätt. Gunilla Röör levererar ibland sina repliker med samma tonfall som Börje Ahlstedt (genom att gå upp i slutet av meningarna) men med Sven Wollters grötighet, detta passar bra i rollen. Jag är mycket nöjd med denna föreställning, det är en fin balans mellan tragik och komik.