En egen ö på Dramaten

Läser programbladet inför föreställningen, och tänker, som så många gånger förut, varför kan de inte göra programbladet mer lockande och bättre beskriva vad det är man faktiskt kommer att få se? Har helt enkelt ingen aning om vad som komma skall när jag och min 11-åriga systerson kliver in på Elverket, numera scen för Dramatens barn- och ungdomsteater. Vi pratar på vägen om en föreställning som vi sett tillsammans på Orionteatern, Vems lilla mössa flyger?. Den tyckte systersonen var rolig och minns massor från det, trots att det var flera år sen vi såg den. Jag tyckte var en helgjuten teaterupplevelse och var fascinerad av att den ändå rätt avancerade texten gick hem hos barn. Känslan i kroppen efter En egen ö är ungefär densamma som efter Vems lilla mössa flyger?. Det här är teater när det är riktigt bra, det engagerar, skådespelarna känns närvarande och teatermediets möjligheter utnyttjas. Texten är både tänkvärd, rolig och ger ibland en klump i halsen. Publikantalet är bara några personer fler än på scenen, men skådespelarna verkar ge allt och trivas i sina roller. Scenografin är enkel, men projektioner, luckor, rök och belysning skapar de miljöer som krävs. Synd att inte fler hittade till Elverket denna söndag eftermiddag.