Natten är dagens mor på Dramatens stora scen

Såg verkligen fram emot att få se en Norén-pjäs igen, och denna gång hans genombrottspjäs Natten är dagens mor. Känner redan från start att detta kommer bli segt ... I första akten finns inget av den rappa dialogen, sarkasmerna och de igenkännande skratten som jag upplevt i andra Norén-uppsättningar. Örjan Ramberg gör ett fantastiskt jobb att försöka lyfta dialogen till en annan dimension, men det blir sömnigt ändå, dock lite mindre i andra akten. Jag känner mig också tveksam till Björn Melanders regi, projektioner som knappt går att urskilja eller koppla till pjäsen, ljud som bara stör och inte tillför något. Kanske är det inte pjäsen som är sömnig, utan uppsättningen?

Tintins äventyr - Enhörningens hemlighet på bio 3D

Jag är inget direkt Tintin-fan. Jag har läst några seriealbum, men aldrig fastnat ordentligt. Steven Spielbergs Tintin-film har det skrivits mycket om och recensenterna har varit mycket positiva. Det här är en klassisk äventyrsfilm, som griper tag i en på en gång. 3D-effekterna är häftiga, men övergångarna mellan scenerna är ibland mer imponerande och genomtänkta. Det är svårt att se att det är skådespelare "bakom" de animerade karaktärerna, och jag ägnar en del tankeverksamhet åt att försöka luska ut vem som är Daniel Craig, som enligt förtexterna skulle medverka (han är Ivanovich Sakharine, har jag tagit reda på efteråt). För den riktiga Tintin-fanen är detta två äventyr, med inslag av andra, men det är inget som märks eller verkar konstigt för den som inte är helt insatt i de olika berättelserna. Ser fram emot uppföljaren (som känns nödvändig efter det slutet), trots att jag egentligen inte är någon Tintin-fan ...

Mormors svarta ögon på Dramaten Tornrummet

Tanja Lorentzon, skådespelerska, har skrivit en självbiografisk pjäs, där hon i uruppsättningen själv spelar alla roller, d v s sig själv, sin mamma och sin mormor. Pjäsen skildrar familjens historia, från mormoderns liv på den finska landsbygden, som krigsänka till Tanjas egen uppväxt som invandrad finne i en förort i Stockholm. Uppsättningen känns väldigt personlig, och är teater när det är som enklast. Trots att det bara är Tanja på scen lyckas hon trovärdigt skildra familjens, det finska och det svenska samhällets historia på ett trovärdigt och engagerande sätt.