Två herrars tjänare Dramaten

Jag är ingen farsälskare och märkte att jag var lite tveksam inför Två herrars tjänare. Har aldrig förstått hur man kan ligga dubbelvikt när en man klär ut sig i kvinnokläder, när någon har utstående tänder eller talar en överdriven dialekt. Men inget av detta stör upplevelsen i Två herrars tjänare (killar i tjejkläder förekommer, men passar mitt kritiska öga utan problem). Det är Morgan Allings föreställning, men övriga skådespelare håller hög komedistandard och fyller ut kostymerna runtom Truffadino, Morgan Allings rollfigur. Föreställningen balanserar hela tiden på rätt sida om det som gör viss fars så plågsamt, och publiken denna fredagskväll är inte svårflörtad. Jag fascineras av det arbete som attributen och rekvisitörerna gjort i denna föreställning, med kluriga och roliga lösningar på t ex mat som ska jongleras med. Sevärt och riktigt kul!

Duett för en på Dramaten

Höstens första föreställning på Dramaten blev Duett för en på Dramatens Lilla scen med Melinda Kinnaman och Reine Brynolfsson i rollerna.

Det är en föreställning där skådespeleriet gör allt, i samarbete med texten som både känns realistisk, men bitvis lite "bokig" för en teaterföreställning. En MS-sjuk violinist söker hjälp hos en psykolog. Hon verkar må rätt bra när hon kommer dit, men terapin lyfter fram eller kanske skapar problem hos henne. Vad är det för typ av terapi, är min stående undran genom föreställningen. Fantastiska prestationer av skådespelarna, men jag kan inte bli klok på vad författaren Kempinski har velat säga?