Det är en föreställning där skådespeleriet gör allt, i samarbete med texten som både känns realistisk, men bitvis lite "bokig" för en teaterföreställning. En MS-sjuk violinist söker hjälp hos en psykolog. Hon verkar må rätt bra när hon kommer dit, men terapin lyfter fram eller kanske skapar problem hos henne. Vad är det för typ av terapi, är min stående undran genom föreställningen. Fantastiska prestationer av skådespelarna, men jag kan inte bli klok på vad författaren Kempinski har velat säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar