Palme på bio

Jag trodde jag visste vad Palme hade åstadkommit, men mina kunskaper är väldigt grunda inser jag en bit in filmen. Och vad han var för person hade jag ingen aning om. Välgjord film, som bärs upp av arkivklippen, men som bitvis kan kännas lite seg. Slutet är ju känt, men ändå får man en känsla av att man vill veta hur det går. Mordets betydelse för svensk historia och mentalitet blir för mig mer påtagligt än tidigare. Hur kunde det hända? Vem utförde det? Och framför allt - varför?

Klä på klä Teater Tre, Gävle Stadsbibliotek

Vardagsrealism, som fångar och engagerar publikens 2-4-åringar. Ta på sig en tröja som hamnar bak och fram, strumpor som är försvunna, en halsduk som inte vill sitta kvar runt halsen … Den enkla handlingen framförd med tydlig gestaltning och mimik går hem direkt hos publiken, som gärna hjälper till. Ett publikengagemang som når över scengränsen och som tyvärr aldrig syns på teater för vuxna …

Madame Bovary Dramaten Elverket

Det var länge sedan jag läste Madame Bovary, men jag har ändå en uppfattning om handlingen och vad den vill visa på. Unga Dramatens uppsättning känns trogen originalet, utan att kännas gammaldags. Johan Holmberg som mannen kontrasterar Alexandra Drotz Ruhns Emma och Danilo Bejarano, med sin speciella spelstil, bryter av som älskaren. Men scenografin? Har svårt för scenografi som bara tycks ställa till med problem för skådespelarna, och stör själva gestaltningen. De höga bänkarna med hängande våder tycker jag kunde ha valts bort, de ställer sig framför både pjäs och skådespelare. 

Into the abyss på SVT

Jag hamnar av en slump framför denna dokumentär på SVT. I tablån introduceras den som en berättelse om vad det är som driver en mördare och vad som driver oss andra att avrätta mördare. Och det är samma två frågor som kvarstår efter dokumentärens slut. Jag vill vid flera tillfällen under filmen stänga av TVn och glömma allt det obehagliga som den visar för mig och bär med mig dokumentärens känsla flera dagar efter. Under filmens gång får man följa två pojkar som sitter i dödscell respektive på livstid för två mord de begick som tonåringar. Man får höra pojkarna själv berätta, deras och offrens släktingar, tidigare fängelsevakter på vägen på avrättningen av den ena pojken. Filmen ger upphov till många tankeställare som när filmaren Hertzog frågar en fängelsepräst, som brukar vara närvarande vid avrättningar, hur en förlåtande Gud kan tillåta dödstraff. Han svarar ”Jag vet inte”. Det svaret, om inte allt annat, borde vara nog för att avskaffa dödstraffet i USA (och andra länder). Och när en av de intervjuade säger att han inte har kunnat läsa och skriva förrän han lärde sig det i fängelset, får det mig att förstå vad analfabetism verkligen kan innebära. Ett totalt utanförskap. Och att vissa inte har en chans i livet förstår jag när de intervjuar pappan till en av de morddömda, som själv sitter på livstid (efter att redan ha tjänat av ett 20 årigt straff för ett tidigare brott).