Götgatan på Dramaten Målarsalen

Södermalm 1948. Brinnande bilar, slagsmål med polisen, kriminalitet, jazz. Så inleds presentationen av nyskrivna Götgatan på dramaten.se. Jag har innan svårt att föreställa mig vad detta är för typ av pjäs eller uppsättning, men det visar sig vara en politisk och riktigt underhållande satir med riktig udd. Pjäsen handlar om Södermalm, i mitten av 1900-talet och hur invånarna inte sågs som riktig stockholmare och behandlades som andra klassens medborgare. Tankarna går direkt till dagens situation, med segregerade områden utanför storstäderna och kravallerna i t ex Husby. Och hur absurd vår syn är på dem som bor där. Och hur snabbt sådant ändå kan förändras. Mycket underhållande och tänkvärt, med skådespelarinsatser av hög klass, t ex Shebly Niavarani och Erik Stern. 

Trettondagsafton på Dramaten Stora scenen

Denna uppsättning av Trettondagsafton är Shakespeare trogen, eller i alla fall som Shakespeare har tolkats genom alla år. Och det på ett bra sätt. Detta är klassisk teater, med alla de inslag man kan förvänta sig av en Shakespeare-uppsättning. Dramatik blandat med komik, kärlek och avsky, goda och onda ... Och frånvaron av all tänkbar realism. Jennie Silfverhjelm gör en underbar kammarjungfru, Björn Granath en lika underhållande Malvolio. Regissör Åsa Melldahl har fått fram mycket av skådespelarnas spelglädje och bredd i en uppsättning som jag tror blir och är populär både bland de gamla teaterrävarna och de nya besökarna.