Natten är dagens mor på Dramatens stora scen

Såg verkligen fram emot att få se en Norén-pjäs igen, och denna gång hans genombrottspjäs Natten är dagens mor. Känner redan från start att detta kommer bli segt ... I första akten finns inget av den rappa dialogen, sarkasmerna och de igenkännande skratten som jag upplevt i andra Norén-uppsättningar. Örjan Ramberg gör ett fantastiskt jobb att försöka lyfta dialogen till en annan dimension, men det blir sömnigt ändå, dock lite mindre i andra akten. Jag känner mig också tveksam till Björn Melanders regi, projektioner som knappt går att urskilja eller koppla till pjäsen, ljud som bara stör och inte tillför något. Kanske är det inte pjäsen som är sömnig, utan uppsättningen?