fredag 11 maj 2007
Nya processen på Stockholms Stadsteater
Önskar att jag hade varit påläst på Kafkas processen när jag kommit en halvtimme in i Nya processen av Peter Weiss på Stadsteatern. Hänger med bra så länge Meta Velander är på scenen, men tappar fullständigt bort mig i handlingen (om det finns en sådan?) efter en stund. Helt utan kulisser lyckas ensemblen ändå göra scengolvet till ett kontor, en lägenhet och en krigszon (tror jag?). Mycket fysisk teater, utan det tröttande och överdrivna rullandet och kravlandet på scenen som många moderna uppsättningar lider av. Fantastiska skådespelare rakt igenom, särskilt Per Sandberg som Frans K och Krister Fant, som statsåklagare m m. En föreställning som när det gäller texten är helt över min horisont, men med intressant regi och scenbild.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag erkänner villigt att Nya processen är för svår för mig. Jag förstod varken vad som hände i början, mitten eller slutet. Jag antar att det finns ett politiskt budskap i pjäsen, i synnerhet som Peter Weiss var en uttalad socialist, men även detta budskap gick mig totalt förbi. Men trots detta hade jag ändå en viss behållning av föreställningen, skådespeleriet var riktigt bra och de enkla svarta kulisserna och den sparsmakade rekvisitan var effektfull.
Skicka en kommentar