Love på Dramaten

Även om jag inte varit tonåring på många år, tycker jag att teater för tonåringar är intressant. Jag själv svårt att tänka ut vad som fungerar eller inte fungerar, och hur mycket "teater" tonåringar klarar av utan att tycka det blir pinsamt. Love är en stark föreställning med stora gester, mycket ljud, ljus och effekter. Jag sitter på första bänk på Lejonkulan och har väldigt svårt att tänka på något annat än vad som för tillfället händer framför mig. Och det känns som tonåringarna i publiken upplever samma sak. Jag kan inte säga vilken ingrediens i föreställningen eller själva pjäsen som ger mig känslan av att detta engagerar tonåringar, trots mycket sexanspelningar, som tonåringar brukar tycka är pinsamt, och referenser till nobelpristagare m m. Starkt ensemblespel, rolig regi och fantastiskt skickligt utnyttjande av lilla Lejonkulans scenrum!