Fördold på Dramaten

Lars Norén tillhör en av mina favoritdramatiker, och han gör mig sällan besviken. I Fördold är han tillbaka på Dramatens Lilla scen, en perfekt scen för att spela Norén med tittskåpsteaterns känsla av att man tjuvtittar på något man inte borde se. Enligt Dramatens hemsida är Fördold "en knivskarp vardagsskildring" och det är exakt vad det är (även om min egen vardag inte är fullt lika dramatisk som den norénska). Peter Engman och Rolf Skoglund (äntligen i en annan typ av roll!) är kvällens stora behållning, men ingen av skådespelarna gör en besviken. När barn/ungdomsskådespelare deltar i pjäser är jag alltid lite orolig för att fiktionen ska brytas, när kvaliteten på skådespeleriet varierar allt för mycket, men det tycker jag inte Fördold i denna uppsättning drabbas av. Alla Noréns klassiska ingredienser är med (svåra sjukdomar, skilsmässa, otrohet, incest, onani, sinnesjukdom m m), men i en trovärdigare form än på länge.