Liv Strömquist tänker på dig på Lilla scenen Dramaten

Jag har haft biljetterna till Liv Strömquist tänker på dig sedan i våras. Otroligt populär, framför allt hos en något yngre publik vilket är ju ett lyckokast för både Dramaten och teatern som konstform. Jag hade på känn att detta inte var en föreställning med en början, ett slut och en logisk handling däremellan. Och det är det inte heller, Jag tänker att detta nästan kan karaktäriseras som Youtube-teater. Det är korta klipp, som egentligen inte har något med varandra att göra, men hos betraktaren, publiken blir det en helhet. Samhälls- och historiekritiskt, och enligt presentationen av föreställningen feministiskt, men för mig är det mer ett jämställdhetsperspektiv än just feminism. Alla har rätt till sitt eget liv, och att få bestämma hur det ska se ut. Det är roligt, konstigt och ibland lite för skrikigt. Att säga saker extra hög gör dem inte roligare, tvärtom de tappar sin innebörd tycker jag. Eric Stern är sedan tidigare en favorit, och Sanna Sundqvist en fantastisk talang (speciellt i de partier där hon interagerar med publiken och improviserar). En föreställning som är svårt att sätta en etikett på, och det tror jag precis är Liv Strömquists och regissören Ada Bergers mening.