Jag tänker innan föreställningen börjar att jag gärna vill att
detta ska vara bra, men jag har en känsla av att det lika gärna kan haverera
helt, som flyga fritt. Och det lyfter från början, greppet att ta hela pjäsens
repliker från samtal mellan barn fungerar. En del funderingar är helt
klockrena, och samspelet mellan mötesdeltagarna ligger inte långt från den egna
arbetsveckans möten. Jan Waldekrantz är suverän som ”ordförande”, och är väl
den vars prestation utmärker sig mest. Roligt, träffande och i ett behagligt
gränsland mellan arbetslivet och diskussionerna hemma med 3-åringen. Avståndet
däremellan krymper till att bara handla om var och när meningsutbytet sker. När
sonen kvällen efter vill leka kontor och säger ”Jag jobbar på det här jobbet.
Mina kompisar jobbar på ett annat jobb” undrar jag om både pjäsen och min avslutningskväll med de nuvarande kollegorna fortfarande pågår
…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar