Mannen utan minne på Dramaten Lilla scen

Ärligt talat vet jag inte vad jag tycker om denna föreställning. Den "maler på" på ett sätt som inte direkt berör mig, men jag reagerar inte heller på det sätt som jag brukar när jag tycker något är dåligt. För dåligt är det inte, men jag vet inte riktigt vad budskapet är. Lars Ring skriver i sin recension i SvD att den handlar om människans ständiga möjlighet att börja om. Men är det verkligen en möjlighet som alla ges eller har möjlighet att utnyttja? Pjäsen bygger på Aki Kaurismäkis film med samma namn, och uppsättningen ger samma känsla som filmen (som jag minns den). Det är kallt, kargt och inte så glatt. I uppsättning har dock det grå och trista brutits upp av Tonbrukets musik och framförandet av denna (med Marie Richardson på sång som är fantastisk). Den riktiga teaterbehållningen är Hulda Lind Jóhannsdóttir och Reuben Sallmander som visar upp en imponerande bredd i tolkningen av sina fem olika roller.