Harold Pinter tillhör mina favoritpjäsförfattare, Peter Haber tillhör inte mina favoritskådespelare. Kombinationen känns lockande, och det är Peter Haber som gör mig mest positivt överraskad. Att Pinter skriver absurd dramatik kommer inte som någon överraskning, men att jag denna gång ska gå helt vilse i handlingen, eller avsaknaden av handling, gör mig förvirrad. Vad handlar det om egentligen? Känner pjäsens karaktärer varandra eller inte? Eller är ingenting på riktigt, allt bara drömmar? Peter Haber gör ett mycket bra jobb med att leverera de i många stycken poetiska replikerna, utan någon egentlig hjälp av medskådespelarna, då karaktärerna verkar leva i parallella universum men just nu vara i samma fysiska rum. Ja, ni märker att det var inte mycket som gick att reda ut i Ingen mans land. Men det kanske inte heller är meningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar