Under hallonbusken på Dramaten

Eftersom premiären var nyligen har jag recensionerna i färskt minne när jag sätter mig i salongen på Lilla scenen, Dramaten. DN sågade, SvD hyllade, kanske egentligen av samma skäl. Efter föreställningens slut vill jag både hylla och kanske inte såga, men ställa mig frågande till vissa inslag. Historien om familjen som samlats runt mammans dödsbädd och den nya "släktingen" som dyker upp, intresserar mig mer och mer, och ger mig perspektiv på livet, döden och myten om familjen. Att Maria Blom, som både är författare och regissör, bryter sönder historien med att låta skådespelarna röra sig ut och in i scenrummet, inte bara bildligt utan även bokstavligt, gör att jag undrar vad hon vill. Eller så är det just det hon vill uppnå, att jag ska undra? Karaktärerna är lite ojämnt tecknade, brorsan får man inte vet någonting om, lillasystern desto mer. Som en total upplevelse gillar jag Under hallonbusken, men går från Dramaten med några frågetecken kring uppsättning outrätade.