Jungfruleken på Dramaten

Jungfruleken är nog det mest obegripliga jag sett på länge. Den utger sig för att vara en deckargåta, men är i själva verket ett obegripligt psykologiskt skådespel. Scenerna med Irene Lindh (alldeles för få) gör föreställningen uthärdlig, men däremellan spelas det över, det stressas över scenen utan någon förklarlig anledning och själva historiens grundtema hafsas förbi. Den vackra tittskåps-scenografin kan tyvärr inte hjälpa eländet.